|
|
Päivälehtimuseet presenterar nyhetsarbetets och tryckteknikens historia i Finland med utgångspunkt i landets största dagstidning Helsingin Sanomat.
Museet ger information genom föremål, interiörer, filmer och datorspel. Man kan också läsa de mest aktuella nyheterna för över hunda år.
Â
|
 |
1889–1904
Helsingin Sanomats föregångare Päivälehti grundades år 1889. Tidningens grundare Juhani Aho, Eero Erkko och Arvid Järnefelt var en grupp unga radikaler som ville skapa ett mer demokratiskt och liberalt samhälle i Finland.
Päivälehti lades ned sommaren 1904. Censuren som tillämpades av de ryska myndigheterna hade försvårat dess utgivning redan från allra första början och tidningen hade utdömts en mängd olika straff: bland annat hade chefredaktör Eero Erkko avsatts från sin tjänst och drivits ut ur landet.
|
 |
1904–1919
Helsingin Sanomat grundades för att fortsätta den nedlagda Päivälehtis arbete hösten 1904. Helsingin Sanomats första år präglades av en allt starkare partipress och även denna tidning var ett partiorgan som stödde det liberala Framstegspartiet.
På vänster-högerskalan hittade Helsingin Sanomat sin plats bland de borgerliga tidningarna. När inbördeskriget delade Finland i de röda och de vita år 1918, sympatiserade Helsingin Sanomat tydligt med de vita. När fred slöts var tidningen ändå en av de första att förespråka försoning mellan de två sammanslutningarna. |
 |
1920–1939
Helsingin Sanomat genomgick omfattande moderniseringar under 1920- och 1930-talet. Den nya chefredaktören Eljas Erkko lyckades tillgodose behovet på marknaden och samtidigt utveckla tidningen till en lönsam affärsverksamhet. I slutet av 1920-talet blev Helsingin Sanomat den största dagstidningen i Finland.
Tidningens framgångsrecept under 1920- och 1930-talet grundade sig på moderniseringar av innehållet. Den nya nyhetsjournalistiken präglades av dramatisering och effektfulla rubriker; sport, brott och olyckor fick stort spaltutrymme. Samtidigt började tidningen frigöra sig från sin partipolitiska bakgrund.
|
|
1940–1959
Krigsåren ökade medborgarnas intresse för nyheter, men samtidigt försvårade de utgivningen av tidningar. Krigscensuren begränsade informationsförmedlingen och bristen på material påverkade både tidningarnas innehåll och utseende: texterna måste förkortas och bilder gallras bort.
Efter kriget, på 1950-talet, blev dagstidningarna populärare än någonsin i Finland. Upplagorna ökade kraftigt och tidningarnas sidantal utökades. De traditionella partitidningarna tappade mark, medan de obundna tidningarna gick framåt. Helsingin Sanomat, som hade förklarat sig obunden, hade 250 000 prenumeranter år 1955 och var den största dagstidningen i Norden.
|
 |
1960–1989
På 1960-talet fick Helsingin Sanomat en ännu modernare och mera mångsidig utformning. Initiativtagarna till förändringarna var de nya chefredaktörerna Aatos Erkko och Teo Mertanen. På 1960-talet effektiviserades produktionen dessutom av den automatiska databehandlingen. Nytt var också de regionala redaktionerna, tidningens egna bildredaktion och dess telekommunikationssystem med tillhörande telexapparater.
På 1960-talet blev TV:n allt vanligare i Finland. Dagstidningarna konkurrerade inte längre enbart sinsemellan, utan även med den elektroniska kommunikationen som snabbt ökade i popularitet. Trots detta lyckades tidningarna öka sina upplagor och Helsingin Sanomats söndagsupplaga hade över 500 000 prenumeranter år 1984.
|
 |
1990–
Dagens finländare är enligt undersökningar de tredje flitigaste dagstidningsläsarna i världen. Samtidigt följer dock allt fler även elektroniska medier. Har då papperstidningen någon framtid?
Helsingin Sanomat har svarat på konkurrensen från Internet och mobiltekniken genom att utveckla nya produkter. Den första Nätbilagan publicerades våren 1996 och år 2005 anslöts Radio Helsinki till mediefamiljen. Tryckta och elektroniska medier behöver alltså inte konkurrera med varandra, utan kan i bästa fall komplettera varandra. |
| Â |
 |
Â
|
